Liljeholmens

Nu har det varit en period med mycket att göra på jobbet och jag orkar verkligen inte blogga oxå.
Saknar det och loggar in då och då bara för att upptäcka att jag inte orkar hahaha.

Så har jag haft mycket att tänka på ett tag, jag har ju en förmåga att attraheras till svåra killar/män. Gärna komplicerade, egensinniga och rebelliska män, jösses gång efter gång fastnar jag för män som har så mycket att deala med själv så dom inte klarar av en relation.

Denna sista förälskelse var inget undantag.... jamen varför?
I går morse gjorde jag en lätt meditation på bussen när jag skulle till jobbet och där precis just där tror jag att poletten trillade ner.
Jag har i min uppväxt varit otroligt rebellisk och svår, känt mig utanför och det är vad som händer faktiskt med människor som har så mycket att ta itu med i sig själva så dom lixom lever i en egen verklighet. dom följer inte riktigt med oss andra ute i samhället utan stannat inne i sina egna känslor, rotar och gräver och diktar upp egna villkor för livets väg.

Nu har jag klivit ur denna egna verklighet och joinat mig till resten av samhället, har hittat mig en plats i livet och stortrivs. Borta är ångest och tankar på att inte duga, introverta svåra perioder där jag ofta tyckte att andra borde... eller skulle... istället för att ta för mig av livet så levde jag på sidan om.

Det jag till slut kom fram till är att jag ser mig själv i dessa komplicerade, inåtvända män och därför vill jag rädda dom. Rättare sagt rädda mig själv ( eller Willy, Nemo så många som behöver).
I got news for u; jag behöver ju inte räddas längre, dessa tider är över... kroppen hade inte fattat det bara och gick igång på ett gammalt livsmönster. Tack gode gud... kan jag nu äntligen gå ut i livet och möta mig en riktig man som tagit itu med sin bakgrund och vågar älska...