Det tog tid innan vi fattade vad som pågick... Jag jobbade för fullt och vi hade musik från nån reklamkanal i högtalarna.
Men till slut trängde verkligheten igenom decibelnivån, människor ringde till oss och de som besökte oss berättade vad som hänt. Alla var förvirrade och osäkra över vad som egentligen hänt, till slut kom jag hem och fick se denna fasansfulla händelse på TV och jag satt länge tyst och bara tittade, men det var ju helt obegripligt.
Senare hade vi en tyst minut för de drabbade spokie hela Östermalms torg var tyst och stilla och människor bara stod där tysta i en minut, otroligt.
Igår såg jag en dokumentär om olyckan.... och idag vill jag sända en tanke till alla som inte överlevde och till alla som ännu lever i minnet av sina kära. Till alla som frivilligt offrade så mycket för att hjälpa till, må Gud vara med er alla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fint skrivet. Jag har också tänkt på det idag. Kram.
Ja, man blir påmind då och då
Skicka en kommentar